Mår så mycket bättre idag

Jag mår så mycket bättre idag. Bättre än vad jag gjorde igår. Största skillnaden är att jag inte känner mig lika svullen i ansiktet som jag gjorde igår. Igårkväll mådde jag inte alls 100. Var på håret att jag ville åka in till akuten, för jag inte skulle orka vänta till idag för besöka vårdcentralen. Men nu känns som jag mår bra. Jag behöver inte besöka vårdcentralen!! : ) Men visst ömmar näsan fortfarande, men nu kan man faktiskt nudda den. Visst gör det ont! Men innan, då kunde man inte ens nudda den utan att det gjorde ont. Och det känns inte så farligt. Men visst har jag lite ont under brösten då jag andas och ligger på sidan och andas. Men blir det värre får jag väl besöka vårdcentralen - efter helgen.

För denna helg ska jag vara hos min mamma. Och jag vill så gärna vara med henne. 

Jag skulle redan åkt till henne i torsdags, men eftersom min mamma hade gipsad ben vågade hon inte ta några risker, om jag skulle bli sämre och skulle behöva uppsöka akuten så skulle enda färdmedel för mig att komma till akuten vara att åka ambulans. Så vi pratade om komma idag-fredag. Och det känns bra att åka till henne nu. K har lovat att köra mig : )

Men nu ta mig en varma kopp, sedan duscha och jag är säker på jag kommer känna mg lite piggare. Och känner jag mig inte piggare, så får jag lägga mig på sängen igen och vila tills K kommer hem från jobbet. Han slutar kvartifyra. Och jo, tänkte lura på mig disken också.

Bildbevis

Bjuder på en bild... Jag menar två bilder...

Dock så kanske det inte ser så farligt ut, men ni ska bara se hur jag ser ut IRL. Stor blå svullen näsa, blå runt ögonen, svullna stora läppar, i alla fall underläppen. Och inte tala om skrubbsåren jag har här och där i ansiktet. Och jag vägrar visa mig utomhus. Men sedan duschade jag igår. K fick hjälpa mig med både tvätta håret och få bort det värsta torkade blodet i ansiktet, men han fick inte bort allt. Bara för det gjorde så ont. Vi ska göra ett nytt försök i helgen.

Resten av skador på kroppen. Inga märkvärdiga, men det har börjat göra ont under brösten när jag andas. Jag skulle till vårdcentralen imorse, men jag var så trött så trött så jag sov länge imorse. Sedan jobbar killen kväll så han kunde inte följa med. Får se om hur det känns imorgon. Gör det fortfarande ont så får jag väl offra mig ensam till vårdcentralen. Men det finns en smärta som är oslagbar. Det är smärtan jag har på näsan. Minsta lilla nudd.. Ja, jag skojar inte, men det gör så jäääääklans ont.

I övrigt har lite blåmärken börja synas. Men det finns en märklig sak med det hela olyckan. Jag måste ha landat med ansiktet. Eftersom mina händer visar inte ett skit på att jag har tagit emot med dom först, eller rättare sagt inte tagit emot med dom alls. Utan jag har helt enkelt craschade bokstavligen med ansiktet först.

Detta är några saker jag inte kan göra:

• Andas med ena näsborren.
• Tugga ordentligt, det gör för ont i munnen, mest i övredelen.
• Känna lukter.
• Ligga på mage eller sidan. Det gör för ont när jag ska andas.
• Snyta mig. (Ett helvete, för jag har pollensnuva).
• Le.
• + Annat som jag inte orkar rabbla upp.

Det enda jag gör är bara ligger i soffan med smärta och slökollar på TV eller ligger i sängen och kvider av smärta. Jag gråter också :' ( Jag är så ledsen. Jag känner mig så ensam. Men jag är inte ensam. jag har min kille där bredvid. Dock inte precis nu. Nu är han och jobbar. Han slutar 22:15 och är hemma till kvarti, med tur.

Nej, ska försöka vila. Ta en värktablett. För jag är så trött, så ledsen : (

Vilket äventyr jag har varit med om!

I måndagsnatt var jag med om en olycka. Jag snubblade över en vägkant och landade med hela ansiktet. Jag minns det kom massa blod, jag hade ont i hela ansiktet och sedan att många stannade till och frågade om jag ville ha hjälp. Jag sa Nej till allt, även till de som erbjöd sig att ringa efter ambulans. Men sedan blev det tomt med folks som erbjöd sin vänliga hjälp så ringde jag min kille. Han fick köra in mig till Karolinska akuten i Solna. Jag ångrar mig nu att jag inte tog en ambulans. Hursomhelst, så fick jag snabbt hjälp, nackkrage på och sedan var det iväg på rönken. Sedan när allt det var klart så kördes jag in i ett rum där jag skulle vänta på svaren efter rönken. Det sin lilla stund, men när det var klart och det visade sig att inget var brutet och så så ville de skicka hem mig. Klockan var då runt fem på morgonen. Och killen min som varit med mig hela natten hade jag sagt han fick åka hem, så jag började ringterra honom. Sedan tar mina mobilpengar slut. Då fick jag låna en telefon att fortsätta ringa. Men jag mådde så blä, jag spydde som en gris. En sjuksköterska var inne på mitt rum varann minut och hejade på mig att klä på mig. Sedan när jag hade lyckats med det så var hon där igen och hjälpte mig till väntrummet, för "nu hade dom varit så snälla och beställt en taxi till mig och den var redan betald" (om jag visade det blåa kortet jag hade fått). Hela vägen så frågar sjuksköterskan om det går bra, och nej, säger jag. För det känns som jag ska svimma. 

Och vips ligger jag där på golvet. Sedan hör jag en röst om att jag måste upp igen och att denne ska hjälpa mig på toaletten, men jag ska på toaletten, utan till väntrummet och vänta på en beställd taxi. Personen hjälper mig upp med en kollega till henne, sedan lunkar vid mot väntrummet. Dom sätter mig ner, sedan när det är klart så går den ena sjuksköterskan och den andra blir kvar och börjar erbjuda mig saft, kaffe, macka eller kaka i väntan på taxin. Sedan måste hon gå, och hon säger att hon kommer snart och tittar till mig. Och efter det blir det svart för mig och när jag väl vaknar upp igen så ligger jag på en brits i ett litet rum. Vaknar att någon frågar om vad jag heter. Får fram mitt namn. Och sedan kommer en ny person och vill prata med mig. Jag försöker svara. Går sådär. Sedan får jag veta att en läkare är på väg. Och medan jag ligger där så hör jag hur dessa sjuksköterskor pratar med varandra om 'Vem som hade lämnat mig ensam i väntrummet? Och det skulle göras en Lex Sarah-anmälan, men absolut en avvikelse och fallrapport skulle göra. Och såna kollegor som lämnar sina patienter med svimkänslor lämnar man inte sådära' + annat bla bla bla. Och sedan blir det tyst. Då hör jag en väl bekant röst. Jag reser mig upp, tittar ut och japp. Rösten till hörde den personen jag misstänkte. Sedan efter ha spionerat en sekund eller två går jag och lägger mig igen. Då börjar jag spy igen, jag får svårt och andas och då kommer en läkare in och frågar hur det är med mig. Sedan minns jag inte så mycket mer att sedan var någon där som ville ha nummer till några av mina anhöriga. Gav killens och pappas frus. Sedan fick jag prata med en psykolog. Sedan vet jag inte vad som sker, men lite piggare känner jag mig. Då får jag veta att pappas fru är på väg och då ser jag klockan är sådära halv elva. Då kommer pappas fru, och sedan minns jag att jag svimmade på väg till bilen och sedan vaknar jag på en brits. Efter ha vaknat lite till liv så får jag tvätta mig i ansiktet och sedan dricka vatten. Sedan får jag hjälp till bilen, och pappas fru kör hem mig till K, som pysslar verkligen om mig. Medan han går och handlar så ringer den kvinnliga läkaren som tog hand om mig imorse. Hon ville bara säga att jag ska hålla mig till flytande föda. Sedan att får jag ännu mera ont under dagen så ska jag åka in igen eller  skulle det göra lika ont imorgon (idag alltså) eller bara ha ont så skulle jag åka in, så skulle dom lägga in mig på observastion. 

Så imorse när jag vaknade hade jag så ont i ansiktet. Men jag avvaktar under dagen, sedan får jag se hur jag mår när killen kommer hem från jobbet vid sjutiden. Långt kvar. Men nu ska jag vila lite.

Och jo, jag har kollat mig i ansiktet i spegeln. Både på sjukhuset, i bilen hem och väl hemma och nä, jag är just nu ingen skönhet i ansiktet ; )

Vila nu! Hämta krafter, ska duscha ikväll. Killen måste hjälpa mig. Vågar inte ta risker just nu med att stå för länge ensam. (Killen är och jobbar. Han slutar halv sju. Han lär vara hemma till sju eller så).

Nääää... Inge bingo, men nästan.

Spelade bingolott som bekant ikväll med M. Vi vann inte. Vi som var så nära, som på treans bingo var jag ett j****vla nummer ifrån att vinna 50tusen. Men M hade bättre upp. Hon var ett nummer ifrån att vinna en bil i tvåans bingospel. Men vi hade trevligt. Drack allt försvag jordgubbsaft och mumsade på popcorn. Jag mumsade på en plopp och kexchoklad som M bjöd på. Snälla gulliga hon.

Nu bjuder jag på tre bilder från kvällen:

Inge vinst på första. Inte heller på den andra, men...

... ack så nära att jag blev 50papp rikare i spel #3.

ploppen jag fick av M. Är hon inte för söt?

stolt ägare nu till en bingolott (med vinst?)

Införskaffat en bingolott till ikväll?

- Check!

Vinst på den? 

- Nja, damen som sålde den vågade inget lova, men hon önskade mig lycka till.

Sköna underbara bästa söndag!

Idag är det söndag - påskdagen. HURRA! 

Senare idag ska bege mig ut i staden och leta bingolott. Jag ska till min M ikväll och försöka bli rik eller vinna en bil eller så. Resa behöver jag inte vinna, jag har redan varit överallt.

Men det ska bli så KUUUUL. Inte för detta sker i min lägenhet, utan för det sker just där. För M hyr nämligen min lägenhet. För jag och K prövar på oss samboprövningen, men snart är den prövningen slut. Bara till sista augusti, sedan blir min lägenhet tom. För den ska renoveras, och M verkar inte pepp att hyra den lägenheten man får bo istället i. Så det är bara hosta upp sådär 2700:- igen tills jag och K (ja, vi pratar om det) ska flytta in i den nyrenoverade lägenheten i januari. Men jaaa, det är långt kvar dit. Mycket kan hända. M kan ångra sig. Men att det kan ta slut mellan mig och K, det tror jag inte. Vi "firar" 1 år på tisdag. Inte som par, utan 1 år sedan vi träffades första gången. Men det ska jag inte surra om nu. Kanske surrar lite om det på tisdag ; )

Men nu ska jag nog krypa ner i sängen. Bredvid K en liten stund. Innan han ska upp. Han ska jobba idag. Han jobbade igår. I fredags med. 13:45-22:15, så han han först varit hemma en halvtimme efter han har slutat och då har han varit trött. Jag med, så det har blivit mest att vi har gått och lagt oss då han kommer hem. Sedan dan efter så vaknar jag med tuppen och killen sussar vidare och kliver upp sådär två eller tre timmar innan han åker jobbet. KUL... not! Men imorgon och på tisdag är han ledig. Se vad vi hittar på. Men på tisdag blir det någon form av firande.

Men igår, igår mina läsare så kom killen hem med ett påskägg till mig. ÅH, har jag inte världens underbaraste kille? Jag är sååå lycklig med honom, och han med mig - självklart!

<<< Påskägget jag fick.

Och ägget var fylld av mitt favvogodis. (Nu lät det som jag mumsat i mig allt som var i ägget i ett nafs, men NÄ! Jag har änsålänge inte rört en endaste godisbit, inte ens öppnat ägget ; ))

Men nu krypa ner i sängen. Kramas lite, sedan kliva upp och sedan äta lite och sedan ut på bingolottjakt. Jag kommer chans med damen vid T-Centralen, hon som sitter på sin stol utanför Åhléns, annars chansar jag vidare till han i rullstolen i gången mellan tuben och pendeln och mitt sista hopp är hos mannen på Drottninggatan, utanför Åhléns, mittemot H&M. Annars vet jag inte vars man får tag på någon lott. Kanske där...? hmm... Får kolla in där, först. För omväxlingen skull. 

Hmmm... jag klurrar vidare. Medan jag ligger där i sängen och kramar min bästa kille i världen.

Så läsare. Ha en bra söndag/påskdag, för det ska jag minsann ha.

Jahaja!

WOW! Äntligen börjar det likna något. Jag är så stolt över på hur min blogg börjar se ut, men okej. Jag har tagit lite hjälp av en kompis. Han har hjälpt till med tips bara.

Känns bra att ha en blogg nu. Jag som har varit så inne att skaffa en, men inte orkat. Men nu jävlar, nu ska ingenting stoppa mig. Sedan blir det väl roligare att skriva när bloggen ser ut på ett annat vis. Mycket roligare. Både för mig och er mina läsare.

Vad kan jag berätta? Att i denna blogg så kommer jag skriva om vad jag tycker och tänker, och du får vara beredd att vi inte tycker lika. Och det är inget att bli sur över. Det visar bara att smaken är som baken - delad. Och sedan tycker du min blogg är tråkig. Jag tvingar dig absolut inte att läsa vidare. Och tycker du min blogg är tråkig. Säg det inte högt. Tyck bara det i din tysthet.

Och jo, bilder kommer jag också slänga upp här. Såna som är tagna av mig. Och vill du låna någon bild, så meddela det till mig med ett mail; adressen; jannejansdotter (snabel-a) yahoo punkt se

Nej, nu ska jag knåpra vidare och sedan slänga ut länken på fejsbåk. Så är det, så blir det.

Väl mött!