Vilket äventyr jag har varit med om!

I måndagsnatt var jag med om en olycka. Jag snubblade över en vägkant och landade med hela ansiktet. Jag minns det kom massa blod, jag hade ont i hela ansiktet och sedan att många stannade till och frågade om jag ville ha hjälp. Jag sa Nej till allt, även till de som erbjöd sig att ringa efter ambulans. Men sedan blev det tomt med folks som erbjöd sin vänliga hjälp så ringde jag min kille. Han fick köra in mig till Karolinska akuten i Solna. Jag ångrar mig nu att jag inte tog en ambulans. Hursomhelst, så fick jag snabbt hjälp, nackkrage på och sedan var det iväg på rönken. Sedan när allt det var klart så kördes jag in i ett rum där jag skulle vänta på svaren efter rönken. Det sin lilla stund, men när det var klart och det visade sig att inget var brutet och så så ville de skicka hem mig. Klockan var då runt fem på morgonen. Och killen min som varit med mig hela natten hade jag sagt han fick åka hem, så jag började ringterra honom. Sedan tar mina mobilpengar slut. Då fick jag låna en telefon att fortsätta ringa. Men jag mådde så blä, jag spydde som en gris. En sjuksköterska var inne på mitt rum varann minut och hejade på mig att klä på mig. Sedan när jag hade lyckats med det så var hon där igen och hjälpte mig till väntrummet, för "nu hade dom varit så snälla och beställt en taxi till mig och den var redan betald" (om jag visade det blåa kortet jag hade fått). Hela vägen så frågar sjuksköterskan om det går bra, och nej, säger jag. För det känns som jag ska svimma. 

Och vips ligger jag där på golvet. Sedan hör jag en röst om att jag måste upp igen och att denne ska hjälpa mig på toaletten, men jag ska på toaletten, utan till väntrummet och vänta på en beställd taxi. Personen hjälper mig upp med en kollega till henne, sedan lunkar vid mot väntrummet. Dom sätter mig ner, sedan när det är klart så går den ena sjuksköterskan och den andra blir kvar och börjar erbjuda mig saft, kaffe, macka eller kaka i väntan på taxin. Sedan måste hon gå, och hon säger att hon kommer snart och tittar till mig. Och efter det blir det svart för mig och när jag väl vaknar upp igen så ligger jag på en brits i ett litet rum. Vaknar att någon frågar om vad jag heter. Får fram mitt namn. Och sedan kommer en ny person och vill prata med mig. Jag försöker svara. Går sådär. Sedan får jag veta att en läkare är på väg. Och medan jag ligger där så hör jag hur dessa sjuksköterskor pratar med varandra om 'Vem som hade lämnat mig ensam i väntrummet? Och det skulle göras en Lex Sarah-anmälan, men absolut en avvikelse och fallrapport skulle göra. Och såna kollegor som lämnar sina patienter med svimkänslor lämnar man inte sådära' + annat bla bla bla. Och sedan blir det tyst. Då hör jag en väl bekant röst. Jag reser mig upp, tittar ut och japp. Rösten till hörde den personen jag misstänkte. Sedan efter ha spionerat en sekund eller två går jag och lägger mig igen. Då börjar jag spy igen, jag får svårt och andas och då kommer en läkare in och frågar hur det är med mig. Sedan minns jag inte så mycket mer att sedan var någon där som ville ha nummer till några av mina anhöriga. Gav killens och pappas frus. Sedan fick jag prata med en psykolog. Sedan vet jag inte vad som sker, men lite piggare känner jag mig. Då får jag veta att pappas fru är på väg och då ser jag klockan är sådära halv elva. Då kommer pappas fru, och sedan minns jag att jag svimmade på väg till bilen och sedan vaknar jag på en brits. Efter ha vaknat lite till liv så får jag tvätta mig i ansiktet och sedan dricka vatten. Sedan får jag hjälp till bilen, och pappas fru kör hem mig till K, som pysslar verkligen om mig. Medan han går och handlar så ringer den kvinnliga läkaren som tog hand om mig imorse. Hon ville bara säga att jag ska hålla mig till flytande föda. Sedan att får jag ännu mera ont under dagen så ska jag åka in igen eller  skulle det göra lika ont imorgon (idag alltså) eller bara ha ont så skulle jag åka in, så skulle dom lägga in mig på observastion. 

Så imorse när jag vaknade hade jag så ont i ansiktet. Men jag avvaktar under dagen, sedan får jag se hur jag mår när killen kommer hem från jobbet vid sjutiden. Långt kvar. Men nu ska jag vila lite.

Och jo, jag har kollat mig i ansiktet i spegeln. Både på sjukhuset, i bilen hem och väl hemma och nä, jag är just nu ingen skönhet i ansiktet ; )

Vila nu! Hämta krafter, ska duscha ikväll. Killen måste hjälpa mig. Vågar inte ta risker just nu med att stå för länge ensam. (Killen är och jobbar. Han slutar halv sju. Han lär vara hemma till sju eller så).